Vad händer med din omgivning när du ändrar dig! 

Visst är det fantastiskt, du har hört de där gliringarna ett tag inte tagit tag i problemet, o när du väl tar tag i det så tar gliringarna sig ett annat uttryck. Just det, DET kan vara jobbigt för din omgivning att du förändras, för vad händer då med din omgivning och deras syn på dig? Spännande reflektion, tycker jag.

 Det enda är att stå i sin sanning och Att hitta sin inre kärna och hålla fast vid den. Detta blir drivkraften men också  en möjlighet att stå stadig i sig själv att vara centrerad. 

Vad får dig i gungning? Vad triggar dig? Jag vet vad jag går igång på och vad som får min värld att gunga. Tyvärr är jag lite för mycket lösningsfokuserad så jag försöker finna en praktisk lösning, helst så fort som möjligt och helst ensam, ingen ska minsann…. ja ja det är så jag funkar.

Dit jag vill komma är att vi alla har våra issues, vad vi går igång på, vad som triggar våra beteende. Vilka mönster som man bär med sig.

Allt detta sammantaget gör att ju stadigare du står i dig själv ju svårare blir du att rubba för din omgivning, eller kanske rättare sagt inte utan en rejäl argumentation från din motpart och då kräver det ju faktiskt att din motpart tar sig den tiden och ger av sin energi också. Det blir alltså ytterligare en ”tankeresa” och har du tur får du ett förtroligt samtal, har du otur ja då blir det platt fall men du står i allafall stadig och centrerad idig själv. 

Ett sätt som hjälpt mig att hitta min kärna och sanning är, meditera regelbundet och hitta stunder av egentid. 

Du klarar mer än du tror!

När man jobbar med sig själv lär man sig oxå en del om sig själv. Man eller läs jag har en bild av hur jag är som person och hur mycket man/jag klarar av. Låter det invecklat? Kanske,men hade ett litet snack med en person som sa att inom träning tror man själv att man klarar 30 Procent av sin kapaciter, har man en tränare tror denna runt 50 procent och gör man lumpen så tror befälet att man klarar 70 procent men kanske tom kräver 90 procent… den där tanken är ganska häftig, för vad är det då som gör att vi har den uppfattningen om oss själva? Var har vi fått den ifrån och vad händer med dig som människa när du blir utmanad i något. Ger du upp eller fortsätter du kämpa? Har du en bra tränare som hjälper dig klarar du dig helt klart längre, gäller alltså att ha ett positivt mindset. Spännande det där tycker jag för detta handlar ju inte bara om fysiska utmaningar utan också psykiska. Ja kul är det i allafall att bli utmanad om än jobbigt medan det pågår. En vis tränare ger också tid för reflektion och återhämtning, så om du puschar dig själv el ngn annan, var den vise tränaren.

Att ha en plan eller skaffa en! 

Detta med plan och prioriteringar, hur är det egentligen? Jag är en vän av listor och sedan bocka av. Såklart är det lättare eller svårare beroende på vad det handlar om. 

Fick en uppgift som innebär att jag måste planera om lite i mitt liv, och kanske inte bara i mitt utan andras liv kommer också att bli påverkade. Det gäller ju där att våga be om hjälp.

I mitt fall handlar det om en pw 3 gånger i veckan +30 min intervallträning. Hela min kropp skrek bara NEJ först då som sagt det krävs lite när man som jag bor på två ställen och med barn som ska skjutsas hit och dit, samt en del resor i jobbet som i allafall gör att jag känner mig sliten ibland. Nu när jag lagt om kosten så känner jag mig iofs mycket piggare och jag sover bättre så då kanske det funkar bättre nu med denna utmaning. Samtidigt vet jag att om jag bara planerar så kommer jag få till de tre passen. För egentligen handlar allt om prioriteringar och planering. 

Detta med kosten har också tvingat mig att planera och ja det funkar faktiskt. 

Så när det tar emot är mitt tips att backa bandet, andas och så planera och prioritera. Att låta livet hända är bra och spontana grejer är bra, men det är ju bra med lite struktur också. Nu har jag ju kört ett tag och jag ser och känner resultat och jag vet att min kropp klarar mer än jag tror, nu ska bara känslan till. Tror faktiskt att det sitter en hel del rädsla kvar i att gå sönder i kroppen. Foglossningen och kryckor i tre månader och oceaner av rehabträning och en bruten armbåge tog nog mer på psyket än vad jag trodde. Så nu har jag ju värsta chansen att jobba igenom det och börja tro på min kropp igen och vad den klarar.  

För hur var det nu Clara klarar allt  och om inget funkar kan man ju alltid köra med denna andning 😉

Vilken vårdag! 

Först blev det premiärtur på cykeln, skönt att vara igång, nu är det verkligen vår! 

Sen blev det en tur ut i skogen med barnen


Och efter det skjutsa ena tjejen till karaten. Tog en promenad under tiden och hittade detta vackra träd.


Efter det bar det hemåt och dusch av lillan och laga mat förstås, glömde fota men det var så gott. Hemmagjord köttfärslimpa, enklaste receptet. 

💚 Nötfärs ca 1 kg

💚 kryddor efter smak och tycke

In i ugnen i ca 1 h

Till det serverade jag en sallad med isbergssallad tomat gurka sojabönor (de gröna frysta) avokado och en dressing som bestod av citron och peppar och pyttelite salt.

Alla åt med bra aptit så verkligen toppenrätt. 

Läggningen av barnen tig längre tid idag så får se hur sugna de är på att gå upp imorgon. 

Vi behöver snacka! 

Detta kanske är ett ovanligt inlägg och du undrar kanske vad det gör på en blogg och kanske till och med på min blogg. 

Vi måste snacka antibiotikaresistens! 

Va? Kanske du undrar, men det berör dig och mig våra barn och deras framtid! 

Var på moderaternas Sverigemöte tidigare i veckan i mitt ordinarie jobb och vi hade en antibiotikaqviss över hur mycket antibiotika som används inom djurhållningen i Europa. Vi här i Sverige ligger långt framme då vi bara behandlar djur som är sjuka och på individnivå, det är ju så att liksom vi kan djur bli sjuka. 

De flesta av de som tävlade låg väldigt lågt i sina gissningar. 

Om Sverige använde en spruta så använder Tyskland 12st,  Italien 30st, och Spanien hela 35 st. 

Det är inte så att det finns antibiotika i köttet,då man använder sig av karensregler men antibiotikaanvändningem driver på antibiotikaresistensen. 

När bakterierna är resistenta så blir de väldigt svårt att behandla dem och då kan våra nära och kära och du själv bli väldigt sjuk. 

Kolla in denna filmen 

En skräckhistoria – från verkligheten

Du dör inte av ett litet sår i Sverige idag. Men nu är världen på väg att färdas 70 år tillbaka i tiden.Vi vill berätta en skräckhistoria – från verkliga livet. Häng med!

Publicerat av Läkare Utan Gränser/ Médecins sans Frontières (MSF Sweden) den 26 mars 2017

Högtidsdag på jobbet

En av årets högtider på jobbet var idag, nämligen årets stämma, det är då våra förtroendevalda samlas för att bestämma vilka frågor som ska drivas under året kan man säga. Dagen brukar också bli ganska lång och jag hann precis hem tills det var läggdags för barnen. Min mamma var barnvakt så hon hämtade på förskola och skola idag. Det hade gått bra och när jag kom hem möttes jag av två glada barn. På bordet stod det två blommor och från jobbet fick jag en tulpanbukett. Vad är oddsen på att få tre blommor på en och samma dag? Men det hände 😀

Nu blir det snart sista kvällsmat och sjunka ner i soffan framför bonusfamiljen. På torsdag är det dags igen, då är det Värmlands stämma som står programmet. Men först så ska jag landa lite. 

I det lilla bor det stora! 

Vem uppskattar inte en kopp kaffe eller kanske ett gott te. Den där stunden när det är du och en vän som delar en stund eller när du sitter själv med din kopp. 

Jag älskar kaffestunder och efter att jag skaffat min presskanna än mer. Så himla mysigt att koka vattnet skopa upp kaffe och sen vänta innan själva pressandet. När jag tänker efter är det kanske stunden när själva tillagningen av kaffet sker.

När min farmor fortfarande levde kommer jag ihåg hur hon pysslade med sitt kaffe och hur hon satte fram alla sina goda hembakta kakor. Kakor har jag inga men kaffet det har jag.

Att dela den där stunden med en annan människa ja det är verkligen att skapa samhörighet och att ta sig tiden att njuta av sin kopp är verkligen magiskt.

Så fredagsuppmaningen idag blir, drick en riktigt god kopp kaffe, själv eller tillsammans med en vän och känn efter vad det gör för din dag. 

Statement tisha fick flytta in idag


Sprang in på uf mässan här i Borås idag på lunchen. För er som inte känner till det hela så är det ungdomar på gymnasiet som driver företag. Sprang på detta grymma företag Hon uf i Borås som drivs av ngr tjejer från stylistprogrammet på almåsskolan. Måste ju bara älska dem! Montern stack ut och de oxå, men de hade inte vunnit ngr priser. Lätt att jag köpte denna tisha. Ok kanske är lite för gammal och ja jag rakar mig under armarna men jag gillar attityden att det spelar inte så stor roll egentligen. Man ska trivas med den man är helt enkelt. Så snygg den skulle vara med en svart kavaj över, lite lagom kaxig. 

Rena rama bloggpausen, hur blev det så? 

Ja det kan man ju fråga sig? Det bara hände, eller egentligen inte…. det blev så för att jag bestämde mig. Jag har bestämt en hel del den senaste tiden, sådana där saker som behöver sjunka in och som behöver reflektionstid. Jag hade kunnat skriva om vad som helst egentligen men det har känts som jag behövt denna lilla paus. 

Min dotter som är 11 kläckte en ganska härlig kommentar, men den tog, hon sa att det kanske hade varit bra om jag jobbade bort mina volanger (de där kärlekshandtagen) hon påpekade också att ”mamma man blir pigg av att träna”. Hon går på karate 2 gånger i veckan kan tilläggas. 

Ivilket fall som helst fick jag mig en tankeställare, är jag den där trötta volangmamman, den vill inte jag vara. Dessutom börjar jag närma mig 40 har ett stillasittande jobb och stressar lätt upp mig själv, så ja reflektionen blev att ta tag i mig själv och göra något åt det. 

När jag drar igång själv så blir det lätt så att jag skadar mig, har ju sviter efter foglossningen och den där armbågsskadan. Så denna gång har jag tagit lite hjälp. Nu går jag på kostschema och träningsprogram och det funkar toppen. Är inne på vecka 2 och det funkar. Sakta men säkert. 

Denna gång ska jag vara snäll mot mig själv och min kropp och med fantastiska människor runt mig ska jag lyckas. 

Min dotters ord tog verkligen och fick mig att reflektera över var jag var på väg! En väg jag inte vill gå! Och som sagt den enda som kan göra jobbet är jag själv! 

Har du någon gång fått ett sådant uppvaknande? Dela gärna med dig!

Stor kram till er fina läsare och tillsammans är vi grymma! Bloggpaus

Om du inte provat yinyoga gör det

Igår var det dax, veckans pass på yogastudion. Fuskar ju hemma själv under veckorna, men det är så himla skönt att bara följa med och slippa tänka själv. Dessutom är Anette grym på att instruera och musiken är magisk. 

Igår körde vi ett pass för ämnesomsättningen. I yinyogan håller man positionerna lite längre, vi körde 4 minuter och så vila emellan. 

Jag som haft problem med höfter sen min dotter föddes är  detta fantastiskt. Det är bindväven som jobbar så att säga. Det som är så häftigt är att hela kroppen först skriker nej!!!! För att sen slappna av mer och mer och man går djupare in i positionerna och massor av spänningar och ”lager” släpper. Det är så skönt. 

Vissa ställen kan ju kännas mer än andra men det är bara att andas och ta sig igenom, det varar ju faktiskt inte för evigt, och det fiffiga är att kunna välja grad av lidandet. Smärtan kan dock finnas där. Det är som livet i stort, ingenting är konstant. 

Resultatet kom som ett brev på posten, nytt tidsrekord på lunchpromenaden. Känner verkligen en lättnad i benen, det går som fortare och lättare. Riktigt skönt!