Vilken vecka eller ska man säga veckor

0

Nu var det längesedan jag hängde här inne. Ibland blir det bara så, har varit en tuff start på hösten, men en hel del privata grejer att rota i. För som förälder är det viktigaste att barnen mår bra. Vi har hunnit med jobba som vanligt, vabba några dagar, pga öroninflammation på vardera öra på stora tjejen. 

Tur att jag har lånehästen i stallet som jag ridit några gånger. Skönt med återhämtning och det är för min del i stallet det händer. Längtar till att min alldeles egna häst gör entré i mitt liv. Snart så, planen är en fölis 2019 men vi får se, kanske kommer tidigare eller senare. När man har barn så blir det ju lite mer komplicerat allra helst när man inte har eget stall. Men barnen växer och snart är det här. 

Det som är lite taskigt med detta tankesätt är att det sätter livet lite på paus, samtidigt som jag i allafall inte vill slå knut på mig själv. 

Denna vecka har också bjudit på sorg, en blöt filt som ligger där som en hinna och som när som helst kan spricka igenom, en god ”kollega/vän” har lämnat livet alldeles för tidigt efter utkämpat en lång strid mot cancer. Nu knackade andra sidan på och hämtade fina Monica. Mina tankar har gått till de närmast anhöriga. Det känns så oerhört svårt att ta in, att hon inte finns här hos oss något mer. Denna person som givit så mycket glädje och engagemang till oss alla i hennes närhet.

Igår tog jag faktiskt en friskvårdstimme på eftermiddagen och begav mig till stallet och red. Det behövde jag, att bara vara ett med hästen, att rida utifrån där vi var jag och hästen. En bra känsla att avsluta veckan på. 


Ikväll väntar kräftskiva med goda vänner. 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke